Häromdagen släppte vi Disa 7½ månad med mamma Frejas pejl. Freja hade jagat klart så vi var egentligen på väg hem men ville testa valpen. Hon fick snabbt upp något och skällde till. Jag såg att något drog iväg, ett rådjur tror jag. Disa stannade till i en glänta och stod blickstilla och skärpt ett par sekunder. Så gav hon sig iväg med tätt skall. Drevet buktade fint och skallet gladde matte och husse för hon låter bättre än sin mamma. Så drog drevet iväg och tiden gick. När hon var en dryg km bort så lugnade hon ner sig och vände i sakta mak. Men det var vid en väg så husse hämtade henne. Hon höll i det här djuret i ca 60 minuter. Och detta gladde förstås men nu vill jag inte ha henne lös vid våra skogspromenader så det får bli koppel.